trollresor.blogg.se

Jag vill sparka ner en busskur, bryta av en lyktstolpe och svinga den genom rutan på närmsta affär, ställa mig i trafiken på gatan och vråla, skrika och gorma och med bara armbågarna knuffa undan bilarna så de flyger femton meter upp i luften, över taktopparna och ljudligt kraschar på andra sidan. 
Emellertid behärskar jag mig för inte bara saknar jag den fysiska kapaciteten för sådana kraftstycken utan jag oroar mig också över vad andra människor ska tycka. Om jag började demolera hela San Francisco skulle de ju kunna tro att jag var galen!

Istället står jag här vid vägkanten och kniper käft med frustrationen ångande ur öronen. 
Jag skulle ha varit hemma för en timme sedan och det är jag uppenbarligen inte.

Jag tog en härlig långpromenad till the Presidio idag, jag har varit där hela dagen och gottat mig i solskenet och njutit av solvarm natur. Runt halv fyra (två timmar sen) tyckte jag att det var dags att dra mig hemåt och rådfrågade som vanligt min kära vän Google Maps om vägen. GM sa att jag skulle gå tjugo minuter i fel riktning till en busshållplats i korsningen Lyon St, Richmond Ave. där buss nummer 80 skulle ta mig raka vägen hem. Alltså gick jag i tjugo minuter i fel riktning till sagda korsning och ja, där fanns mycket riktigt en busshållplats men med tydliga markeringar för buss 84, 91 och 3.

Äh, jaha?

Jag såg mig om efter en annan snart konstaterat icke-existerande busshållplats. På Google Maps visade den blå pricken som ska föreställa mig att jag stod på exakt rätt plats. I hopp om att hitta nästa busshållplats började jag irriterat följa den blå linjen som GM visade att bussen skulle åka. Men nej, ingen hållplats uppenbarade sig så jag fortsatte vandra i dimman från vägnamnet och bilarnas avgaser när jag plötsligt såg buss nummer 80 bränna förbi i hundratjugo. Jag försökte se var den stannade någonstans med bara den haken att den INTE stannade utan blåste vidare tills jag förlorade den ur sikte. Jag rådfrågade GM igen om vägen utan att få några klokare förslag. Buss 10 eller 101 gick tydligen också bra förutom att ingen utav dem stannade vid någon av hållplatserna jag passerade. Tiden rann iväg och jag kom förbi ett Walgreens där jag tänkte att jag lika gärna kunde stanna till och köpa nagellacksborttagningsmedel (världens längsta ord?). På Walgreens hade de hylla upp och hylla ned med nagellack, lösnaglar, klistermärken till naglarna och hör på det här: nagelväxtmedel! Haha, jag kunde inte hålla mig för skratt: "This magical extract will increase your nail growth with 45%"

Det låter som värsta häxtbrygden och det säljer de på Walgreens. Vem vill ens att naglarna ska växa fort? jag skulle hellre köpa ett medel som fick dem att växa LÅNGSAMMARE så man slipper klippa dem så ofta. I vilket fall så hittade jag alltså allt annat nagelrelaterat förutom just det jag letade efter. Jag stod där och muttrade för mig själv som en annan mentalpatient när till sist en anställd kom förbi och frågade om hon kunde hjälpa mig hitta något? 
   "I'm looking for nail polish remover."sa jag.
   "It's right there", log biträdet och pekade på en anonym flaska längst ner vid golvet.

Med det ärendet uträttat knatade jag ut på gatan igen och fram till busshållplatsen där jag nu står och trampar. Hittills har det stannat tre bussar med nummer 28 mot Fort Mason. Däremellan har fem hop on/hop off bussar slirat in fullastade med flinande och ivrigt fotograferande turister som vinkar till mig och pekar som om jag vore en orangutang på cirkus. Kanske tror de att jag är en kändis. En väldigt ofräsch kändis i så fall i joggingskor, träningslinne och platt hästsvans. Jag spelar ialla fall med och garvar tillbaka, blåser slängkyssar och ropar att de kan få min autograf om de önskar (det här är förstås ett tillfälle då jag skarvar lite i historien för att göra den mer underhållande. Bara så alla vet att jag inte helt knäpp i huvudet.) innan bussarna brakar iväg igen i dammolnet.

   Enligt GM finns inga närliggande busshållplatser där bussen jag måste ta stannar utan den hävdar att jag ska gå tillbaka hela vägen till den icke-existerande hållplatsen vid Richmond/Lyon.

Till sist börjar jag, fortfarande skrivande den här texten att gå mot Polk Street där jag slutligen kommer på en buss hem.

 Ja, som ni förstår avslutade jag det här inlägget precis nu så realtiden är inte helt korrekt men det får ni ha överseende med. Jag ligger efter med mina bloggposter. Jag som har massor att berätta men ingen tid att göra det på. Imorgon och på tisdag slutar jag skolan klockan tio på kvällen så då tvivlar jag på att det blir något bloggande men man vet aldrig.

Ciao amigos!