Guess who's back, back again?
ALOOO-HA!
Anna's back in town och nu är det dags att damma av bloggen. Hawaii får ni läsa om en annan dag när jag kanske hunnit sno lite bilder av Hanne också.
Här är första delen av "The big recapture".
Martha och jag shoppade julprylar i en billighetsaffär som var översållad av glitter och kulor.
Jag insåg också att ALLA julkort och andra kort som säljs i mataffärer är otroligt smöriga och opersonliga. Här är ett exempel.
En kopp varm choklad. Baristan imponerade med sina fantasifulla skaparfärdigheter.
Dagen innan jag åkte hem shoppade jag julklappar. Jag hIttade en fantastisk affär med massor av superfina, glittriga och roliga julkulor.
Jag förälskade mig i alla kulorna och hade stora svårigheter att välja ut vilka jag skulle köpa..
Ett franskt bageri på Hayes street.
Det rådde knappast brist på juldekorationer utanför butikerna.
Ett svenskt änglaspel.
Sista middagen på terminen. Hejdå SF och hello Sweden.
När jag kommit hem till Sverige igen träffade jag världens bästa Hanna och åt... på McDonalds, hahaha. Det blev en snabbträff för Hanna var på väg ner till Småland.
Av Hanna fick jag en chokladtomte som fick sitta i min väska.
in ästa Tisse! <3
Julförberedelser hos mormor. Kusini smakar på läckerheterna som vi skapat med mycket glädje och mycket kärlek. Det mest fantastiska julgodiset världen någonsin sett.
Bara en vanlig dag med A&S aldrig sinande roligheter.
Mamma sätter ljus i julgranen.
Se så fint!
På julafton var det så trångt i bilen att Ruben fick sitta framme på golvet. Det var han inte nöjd med.
God Jul önskar Ruben.
I mellandagarna besökte jag och Ruben kära gamla Sturehof för en härlig solskenspromenad.
Det var fint väder.
Ruben poserar och väntar på godis.
Stiligt.
SveSvensk snölös vinter kan visst vara vacker den med.
Är det december eller mars?
Tjatig hund i soffan.
Årets finaste julgran!
Eva försöker få upp en sådan där Thailändsk svävande lykta. Det gick sådär.
Ett imponerande ljusverk.
Småkussar på kalas hos Saris.
Mormor myser i soffan.
Jag hann med en sväng till kära Uppsala också där jag träffade goa människor.
Sedan bar det tillbaka till San Franciso. Och det är en historia i sig ska jag tala om. Snökaos i Chicago gjorde att i princip alla flyg därifrån var inställda, troligtvis även mitt San Franciscoplan. Flygvärdinnorna på SAS annonserade med största allvar i högtalarna innan vi landade att vi nu skulle anlända till en "mycket tyst och stilla flygplats." Det lät ungefär som om vi anlände till en gravplats och att de var tvungna att påminna barnen i bussen att respektfullt låta bli att prata för högt när de steg av.
I vilket fall var det förstås många utrikesflyg som hade anlänt och customskön tog HUNDRA år på grund av den extrema ineffektivitet som rådde bland customspersonalen. Jag tänkte att det nog var säkrast att mitt plan var inställt för jag skulle knappast ha hunnit med det i alla fall.
När jag väl kommit förbi customs och hämtat bagaget kunde jag äntligen fråga en kvinna på American Airlines om mitt plan till San Francisco skulle gå. Jodå, sa hon, DET skulle naturligtvis gå precis i tid om en halvtimme. Jag kastade in väskan på rullbandet och satte fart på påkarna. På grund av snövädret fungerade inte tåget som jag skulle ta till terminalen så istället fick jag hoppa på en buss som knegade fram över oändliga flygplansslätter innan jag med sju minuter tillgodo anlände vid rätt terminal. Jag frågade folk i securitykön om jag kunde gå före eftersom mitt plan var på väg att lyfta utan mig. Folk var väldigt förstående och med svetten rinnande klättrade jag ur skor och jacka, vräkte upp datorn och telefonen i scanningen och hastade genom röntgenapparaten. Sedan löpte jag gatlopp föbi alla miljoner gater, kom fram till rätt gate precis på MINUTEN då planet skulle lyfta och insåg att det inte alls stod "San Francisco" på skyltarna ovanför gaten utan "Miami."
Det visade sig att mitt plan i alla fall blivit försenat och fått ändrad gate så det var ju tur i oturen. Även efter att vi till sist fått gå ombord på planet stod vi stilla i en timme och ingen visste om vi ens skulle få lyfta den dagen. Jag var lite stressad eftersom jag skulle iväg till Hawaii två dagar senare och inte hade någon större lust att övernatta på Chicago flygplats. Till slut fick vi i alla fall klartecken och hurra så var planet i luften till SF.
