Up until now
Martha och jag var på en trevlig jazzbar med livemusik på Haight Street på lördagen. Det var göy.
På söndagen skulle vi ut och cykla med Hanne och Christian (Hannes pojkvän) som var på besök från Norge.
Lyckligtvis var vädret bra trots att det ösregnade både på lördagen och måndagen.
Över bron skulle vi.
Åh du ljuva hav.
Hanne var glad på bron.
Haha.
Hanne och Christian matchade.
På andra sidan bron var det grönt och skönt.
Vi cyklade till Sausalito där de hade en affär kallad "The Holiday Shoppe" och som var sprängfylld med överdådigt julpynt mitt i den spirande våren.
Vi köpte pizza som v åt vid vattnet och sedan tog vi båten tillbaka till San Francisco.
Dagen avrundade vi på det här trevlig lilla haket oi North Beach som också hade livemusik.
Sedan har en vanlig vecka fölt med skola och jobb.
Idag vandrade Hanne och jag runt i Mission och tittade i Thrift stores. Vi kom också att prata om denne indiske helige man som tydligen haft sin hand uppsträckt i luften i 38 år. Handen är helt vanställd och skrumpnad och man förstår inte riktigt hur han har lyckats hålla den i upprätt postition i 38 år. Hanne skulle också prova...
...hon klarade det i fem minuter. Bra jobbat. Bara 37 år, 364 dagar, 23 timmar och 56 minuter kvar tills världsrekordet är slaget...
Efter att ha köpt världens godaste pizza (seriöst det är VÄRLDENS godaste pizza, de har bara en sort varje dag, dagens pizza och man köper en eller två bitar av den och den är himmelsk. Det är inte ens pizza, så god är den, de har avancerade specialingredienser på den) som säljs på ett bageri på Valencia och 24th gick vi till Dolores Park och åt den. Sedan bestämde vi oss för att gå på Sing-A-Long på Castro Theatre. Det var Beauty and the Beast som visades denna torsdagskväll.
Alla som kom på teatern fick ett litet kit med en guldkrona, såpbubblor, ett lysrör och en sådan där grej man drar i så den poppar och konfetti kommer ut.
Vilken stämning! Det var jätte mycket folk som alla skrek och sjöng med och tjoade och tjimmade och kunde alla replikerna utantill. Jag är inte så hemma på Skönheten och Odjuret, särskilt inte på engelska men det var kul ändå att blåsa såpbubblor och lysa med lysrören.
Varje föreställning på Castro inleds med en orgelspelande herre som åker upp ur scengolvet. Här ser ni också att alla har på sig fina papperskronor.
Imorgon ska jag jobba igen, hohojaja.
Sov gott.
