Hawaii part 3
Hamburgare på vårt favorithak: the Barefoot Café. Mycket avslappnat med fantastisk utsikt över vattnet. På fredagar och lördagar hade de kvällsunderhållning.
Att leva i en väska.
En dag tog vi en surflektion men tyvärr har jag inga bildbevis på det. Jag trodde att instruktören skulle vara en trimmad muskeldude som tuggade tuggummi och slog sig för pannan och stönade varenda gång vi drattade i vattnet. Tursamt nog fick vi istället en äldre herre med solbrun läderhud, vattensolbrillor och en alltigenom chill attityd. På stranden lärde han oss hur man står på brädan och sedan bar det av ut i vattnet. Det var lättare att surfa än vad jag trott. Därmed inte sagt att jag var någon supertalang, Hanne klarade det mycket bättre än jag. Men jag lyckades stå upp åtminstone ett par gånger och då hade vi faktiskt inte särskilt bra vågor. Instruktören var snäll och uppmuntrade även om han skrattade (snällt) åt mig när jag for iväg, vinglade upp i nästan stående bara för att i nästa sekund plumsa rakt ner i vattnet. På väg in till stranden fick jag prova paddle boarding också, alltså när man står på brädan och paddlar. Det var dock så grunt att jag inte vågade stå utan satt på knä.
När jag kom upp ur vattnet hade jag blodiga skrapsår på benen men det var en awesome upplevelse.
En känd staty där folk lägger lei-kransar. Jag vet inte riktigt varför den var känd, jag tyckte bara det var bäst att fota den för alla andra gjorde det. Jag ville ju gärna vara så turistlik som möjligt.
Ännu en solnedgång. I know, jag ska sluta.
Av någon outgrundlig anledning kan jag inte få den här bilden åt rätt håll! Jag har vänt den i bilderna på datorn men den kommer likförbaskat upp här uppochner. Kan ni läsa uppochner så ser ni i alla fall att det står: "Polynesian Cultural Center" på den och att det är en karta över en park.
Det var nämligen så att vi blev goda vänner med de två tjejerna som vi delade rum med, en svensk: Josefine och en Columbiansk: Tatiana, så vi bestämde att vi alla skulle åka till det här Polynesiska centret tillsammans. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. För hundra dollar fick man en busstur, en heldag på centret och sedan middag och en polynesisk kvällsshow.
Basically var centret en stor park där alla de olika polynesiska öarna fanns representerade. Det inkluderar förstås Hawaii men även typ Tahiti, Fiji, Samoa, New Zeeländska Mauri och flera andra. Som ni ser fanns ett schema över olika shower och saker som hände på de olika öarna. Tiden flög iväg medan vi kryssade mellan öarna och samtidigt njöt av sol och fin natur och blommor omkring.
Här är vi på väg till Samoa.
Jag tror att det här var "Hawaii" där vi fick lära oss the basics av hulahula.
Tre glada tjejer som väntar på att showen på den här ön (tror det var Tahiti) ska börja.
Här dansar de någon annan typ av dans.
Josefine provar trummorna.
Hanne tyckte det var kempe göj.
Jag med uppenbarligen.
Det här var en högtidlig hälsningsceremoni på New Zeeländska Mauri. Efter det följde en fantastisk show inne i huset med dans och sång som sände rysningar genom hela kroppen så bra var det! Det här var det bästa av alla ställea. Jag skulle vilja åka till den ön och uppleva det på riktigt. Alla hade oerhört starka röster och sjöng väldigt fint. .
Efteråt fick vi prova på ett roligt pinnspel. Man satt mittemot varandra och slog takten med pinnar i marken och mot varandra och sedan kastade man pinnar samtidigt till sin partner utan att bryta takten.
Vi fick också prova att snurra sådana här poi i olika mönster och konstellationer. Det var svårt.
Tecknet som alla gör här kallas "hang loose" och är vanligt förekommande på Hawaii. Det är ett sätt att hälsa eller säga tack eller bara: Hakuna Matata typ.
Mitt på dagen var det en show där alla öarna kom åkande på varsin båt på ån. De dansade eller spelade musik eller både och.
På den här bilden ser ni hur Samoa dansade så vilt att han som rodde tappade balansen och trillade i vattnet.
Här dyker stackaren upp igen.
Han blev arg på de retsamma kollegorna.
Den här killen kättrade upp i palmen snabbt och smidigt som en apa och plockade ner en kokosnöt.
Vi tatuerade oss.
Här är min tautering. Snygg va?
De polynesiska öarna.
Som ni förstår innehöll alla showerna många snygga killar att vila ögonen på. Tatiana ville gärna posa med så många som möjligt, haha. Notera också "Hang lose"- tecknet igen.
Här är vi allihop i fina lei-kransar som vi fick på väg till middagen.
Här är folkhavet som avnjöt en så kallad luau = hawaiiansk buffé med underhållning.
Jag kallar det här konstverket för "Upplyst vattenfall i mörker".
Kvällen avslutades med en hejdundrande show med eld och dans och sång. Tyvärr var själva historien så fruktansvärt dålig att den drar ner betyget. Basically var det här historien:
* Man och gravid kvinna färdas ut i öknen.
* Son föds.
* Sonen växer upp och lär sig viktiga saker av fadern.
* Sonen träffar vacker flicka.
* Han ger henne ett vackert halsband.
* De gifter sig.
* Hövdingen i flickans stam dör.
* Sonen tar över och blir hövding.
* Nytt barn föds. Cirkeln är sluten.
SÅ HIMLA DÅLIGT! Har vi hört den här historien förut? Har vi hört den här historien femhundramiljardermiljonertusen gånger förut? Svar: ja.
Jag är så vacker med blommor i håret.
Här ser vi en bild på showen.
Hejdå!
