Läget är lugnt
Allt med kurserna har löst sig. Hurra! Mindre stress och mer kul. Istället för de tre marketingkurserna har jag nu helt otippat halkat in på tre teaterkurser: Movement, voice och acting. Jag har i och för sig väldigt begränsad erfarenhet inom det teatraliska området och mitt "artistiska uttryck" är förmodligen lika svagt som en kaffe americano bredvid en italiensk espresso jämfört med de andra deltagarnas. Men jag får en chans att förbättra mig nu. Teater är roligt och jag tror det här kommer bli spännande.
I fredags hade vi den första acting klassen (som jag crashade och blev upptagen i). Den första läxan för samtliga var att presentera "sitt universum." Jag valde verkligen fel plats den dagen när jag steg in i klassrummet och satte mig i cirkeln på golvet. För jag är den som först av alla ska presentera redan nu på fredag. Å andra sidan kanske det är bra för det kan tänkas att kravet på att prestera känns något högre om man har haft tio veckor på sig än om man har haft en. Men det spelar ingen roll för jag hatar att vara först. Jag vill att andra ska sätta ribban, så jag vet vad jag har att jobba mot.Och det är svårt att ens begripa vad den här uppgiften går ut på. Det verkar kunna vara vad som helst. Under femton minuter ska jag visa gruppen "mitt universum."
Jaha, och?
Vår lärare Lauren gav några exempel:
En tjej i hennes teaterklass på NYC hade satt hela gruppen i en cirkel, riktat spotlightsen i mitten och satt på en bandspelare som spelade upp klipp med henne och hennes pappa från när hon var liten. Efter en kvart stängde hon av den och sa: "Min pappa dog när jag var sex år. Det här är mitt unviersum."
En annan hade i förväg bett alla i gruppen ladda ner en speciell sång till sina ipods/telefoner. När de kom in i lektionssalen fann de ett gäng blommor i mitten på golvet med lappar på. Sedan skulle de lyssnande på den nedladdade låten vandra ut på campus med varsin blomma och läsa upp det som stod på lappen (t.ex. "You're enough") för någon random person.
Lauren själv hade satt lappar på alla gruppmedlemmarnas stolar med "hemligheter" om sig själv, en för varje år hon hade levt. Sedan bad hon en kompis skjutsa in henne i en väska som hon medan någon låt spelade kravlade ut ur som ett nyfött och blött barn.
Det känns kanske inte som något för mig. I ärlighetens namn har jag ingen aning om vad jag ska göra som är i klass med ovanstående exempel. Jag har fem dagar på mig att knäcka den nöten.
So wish me luck.
