trollresor.blogg.se

Idag har jag och Hanne simmat. Det finns  nämligen en inomhuspool i gymhuset på campus. När man kliver in genom dörrarna till "the gym" känns det som om man har blivit del av en high school-film. Man finner sig stående i en korridor med grå väggar och plastgolv som när de kommer i kontakt med skor med gummisulor gnisslar och för en raka vägen tillbaka till alla de gympasalar man passerat igenom under skolåren. Nästan genast möter man några coola grabbar med basketbollen under armen, några brudar i korta shorts och ytterligare några killar som tycker de är assnygga när de kommer i bar överkropp och handduken runt nacken. 

Till höger och vänster ligger stora salar där det spelas volleyboll och badminton. Jag och Hanne fortsätter till "Lady's locker room" som visar sig sträcka sig längs halva byggnaden och har en receptionsdisk i mitten. På alla sidor står avskavda blå skåp och rummet delas på mitten av duschrummet som har labyrinter av vattenrör som snirklar sig i taket. 

 

I receptionen sitter en pratsam tjej som supersnabbt förklarar reglerna och ger oss ett papper med sifferkombinationerna till våra skåp. Som mästerskurkar i någon James Bond rulle börjar vi vrida på kombinationslåsen. Vrid till 27 åt höger, sedan till 2 åt vänster och slutligen till 35 åt höger igen.Japp.

Inget händer. 

Jaha? Jag provar igen utan något annorlunda resultat, Det går inte bättre för Hanne så till sist måste vi gå och fråga tjejen i receptionen som får komma med och visa.

   "Okay ladies, look here, first to the right, right, then to the left, but when you turn it to 2 you must first turn it the whole way AROUND, okay, you got me?" Skåpet klickar öppet och hon försvinner iväg igen. Jag smäller igen dörren för att prova själv en gång till eftersom det  vore jobbigt om jag låste in mina grejer och sedan inte kunde få ut dem. Det är fortfarande lika omöjligt, hur noga jag än vrider på den där lilla plastknappen förblir dörren låst. Jag fattar inte ens hur ett kombinationslås fungerar. Det är typ en halv millimeter mellan siffrorna så det kräver stor precision för att inte råka vrida för långt eller för kort och missa siffran. Varken Hanne eller jag får trots stora ansträngningar upp skåpen och sitter till sist bara och skrattar åt hur inkompetenta vi är. En amerikansk tjej uppmärksammar vårt trångmål och kommer fram och hjälper oss. Hon förklarar att man måste trycka till knappen så att låset säkert fattar vilken siffrar man menar. Efter ytterligare en stunds snurrande fram och tillbaka lyckas vi faktiskt få upp eländena. Hurra. Sedan byter vi om till badkläder och hoppar ut i simhallen. Det är inte särskilt mycket folk i vattnet och poolen vaktas av några rödbyxade livvakter.

 

Det var längesedan jag simmade och det är härligt att glida genom vattnet som är lagom tempererat och inte alls så kallt som jag minns från simlektionerna när jag var liten. Appropå simlektioner, tänker jag för mig själv, tack vare dem har jag en excellent bröststimsteknik som snabbt och bestämt tar mig framåt mot andra sidan. Sedan råkar jag vrida på huvudet och får syn på elitsimmarna i rännan bredvid som spurtar fram med vattnet skvättande runt huvudena och armarna som trimmade propellrar i vattnet. De frustar och pustar och är utrustade med badmössor, speedos och spejsade simglasögon. Jag känner mig som värsta rookien som sniglar fram i den långsamma rännan med det i simtekniska termer (eller kanske inte) felaktiga "svanhuvudet" uppstickande över vattenytan. Men whatever, jag är inte precis där to show off min mångåriga simvana (som jag förskansade mig en gång för alla mellan fem och nio,tio års ålder).

Jag måste självklart ändå visa alla att jag minsann också kan crawla på rygg så jag sätter av med benen sparkande som trumpinnar och armarna graciöst slängande över huvudet (i själv verket känner jag mig som en valross). Det här går ju hur fint som helst, tänker jag tills jag råkar stänka så mycket vatten i ansiktet på mig själv att jag inte längre kan andas utan får en kallsup och sjunker ner under vattenytan. Jag är snabbt uppe igen och fortsätter framåt utan att låtsas som någonting. Fast på mage. Det är nog bäst att hålla sig till bröstsim trots allt. 

 

Nu är jag hemma och ska ut och äta med Sophie (från Holland) om någon timme i China town. 

 

Ciao så länge!