trollresor.blogg.se

Och det betyder att det SÖG. Yup. Jag sitter inte på en buss, några timmar ifrån att anlända till det sköna Santa Barbara. Näpp, jag sitter hemma i min säng och bloggar medan min roomie och hennes nya kille (? vet inte riktigt vad de har för relation men det verkar vara åt det romantiska hållet) tittar på en fjantig film (Typ Sex and the City the Musical (Det är i alla fall en massa gälla tjejröster som tjattrar om bröllop och champagne innan de skriker så det skär i öronen och sedan avbryts det hela av ett keyboardkomponerat sångnummer. Shelby kan dessutom alla repliker utantill)), Jag kan garantera att killen kommer sova över (jag menar klockan är halv tre på morgonen) OCH troligtvis använda min tandkräm (eftersom Shelby alltid glömmer att köpa egen). Jag träffade Lee första gången igår. Det var en härlig surprise när jag satt i min fulpyjamas och gjorde sista läxorna klockan halv ett på natten..

   "Oh, are you awake?" frågade Shelby och log anstängt när hon öppnat dörren och upptäckt att lyset var på .

   "Hell yeah I am." sa jag (typ.)

   "Okay, well this is Lee." (jag vet inte om han heter Lee, jag tror inte det, men han ser ut som en Lee.) sa Shelby då och hepp steg Lee in i vardagsrummet och vinkade fånigt.

   "Jaha, hej Lee, välkommen. Jag är inte hundra procent bekväm med att plötsligt behöva dela rum med dig också eftersom vi träffades för precis två sekunder sedan men känn dig som hemma. Min tandkräm står i tandborstglaset på diskbänken. Ta för dig, det är Aquafresh. Be my guest."

 

Så varför sitter jag här och skriver sarkastiska ironier på löpand band istället för att sova på en buss som snart ska lämpa av mig annorstädes?

Ja för att IT WAS SO GREYHOUND.

Greyhound SUCKS. 

Och för er som inte vet så är Greyhound namnet på bussföretaget vi skulle ha åkt med. 

Men den historien får ni imorgon. För som sagt så är klockan nu tjugo i tre på morgonen och jag är trött.

Jag ska försöka sova nu. Kanske vaggas jag till sömns av Sex and the ciy-karaktärernas gälla röster och med femminuters intervaller återkommande skrik som tyvärr överröstar grannen som spelar dunka dunka som vanligt (seriöst, hen spelar musik dygnet runt. Det är inte ens bra musik. Väldigt enformig med åtminstone den fördelen att det är sövande till skillnad från Sex and the City som är allt annat än det om inte innehållsmässigt så rent ljudvolymsmässigt).

 

Jag är inte så deprimerad som jag låter för jag är ganska bra på att skratta åt sådana här dråpligheter som drabbar mig med jämna mellanrum. Det blir ju mycket roligare i bloggen än om allt vore perfekt. Dessutom har jag haft en trevlig kväll med Martha, Hanne och Norman i alla fall. Norman har underhållit oss med vass kaptialistkritik i några timmar medan han inhalerade marijuana ur en plastpåse. Det var trevligt.

Men jag önskar verkligen att Shelby och Lee ville stänga av den där fåniga serien. Ja, helst skulle jag önska att Lee kunde packa sig ut genom dörren. Jag har lust att fråga: "So Lee, I take it you live REALLY FAR AWAY given the fact that you seem to be unable to GO HOME?" 

 

Sovgott.