trollresor.blogg.se

Idag har det lackt ut olivolja fran min pestomarinerade sallad i hela vaskan vilket prytt alla mina skolbocker och skrivblock med vackra gronskimrande fettflackar. Det ar sa frascht tycker jag. Blev faktiskt riktigt glad nar jag upptackte vad som hade hant for nu ar alla mina grejer pesonligt markta och ingen kommer vilja sno dem. De kommer inte ens KUNNA sno dem for bockerna ar sa hala att de inte gar att greppa utan skjuter som blota tvalar mellan handerna pa alla potentiella ficktjuvar. 

Problemet ar att de kommer skjuta som blota tvalar genom MINA hander ocksa och flyga som missiler genom klassrummet, landa pa golvet, glida over parketten och efterlamna grona slemmiga spar som jag nar jag rod i ansiktet stapplar upp framfor klassens brannande blickar for att hamta bockerna, halkar i sa jag satter mig pa rumpan och glider tills jag med ett ekande "hump" aker in i vaggen. 

Jag kommer bli kand pa skolan som "The olive oil girl" och troligtvis kommer nagon ha filmat hela scenariot och lagt upp pa Youtube sa jag inom en vecka ar kand i hela varlden som "The olive oil girl" och blir uppringd av CNN och SVT som undrar hur det ar mojligt for nagon att vara SA dum??

Sadant blir mitt ode bara for att jag i min enfald tidigt imorse tankte: "Hmm, trakigt, vi har inga plastpasar hemma, jag maste kopa det. Jag tar med mig lunchladan i alla fall, om jag forsoker halla matladan uppratt lacker den nog inte."

HA. HA. HA.

 

Efter lunchen hade jag tankt ga pa en merengue-lektion. De ar gratis, det har gjorts reklam pa facebook och jag tankte att det kunde vara kul att prova. Sa jag gick dit och stallde mig och vantade utanfor klassrummet. Forutom jag stod dar bara en annan kille. Efter en stund fragade jag om han ocksa skulle pa merengue och han sken upp och sa att det var han som skulle HALLA i merenguen. Tyvarr hade han inte fatt tag pa nyckeln till klassrummet men om jag kunde vanta dar en stund skulle han springa och kolla igen. 

   "If anyone comes for the class keep them here so will I be right back." sa han och forsvann.

Alltsa stod jag dar och tittade hoppfullt pa alla manniskor som hastade forbi i korridoren. Jag hade forstas redan insett att det var mycket otroligt att nagon annan an jag skulle dyka upp.

Efter ett tag kom killen tillbaka triumferande klirrande med en bla nyckelknippa. 

Han skamtar val, tankte jag. Det ar inte som om vi kan ha en lektion om jag ar den enda deltagaren. 

Joda, det verkade han fullt installd pa for han borjade fiffla med nyckeln i dorren. Lattat observerade jag att den inte verkade passa.  

   "Too bad" sa killen, "but here, let me show you what merengue music sounds like." Han vinkade med mig ut i korridoren dar han borjade spela nagra latar pa sin telefon. 

   "Mm, very good." nickade jag och undrade hur lange jag skulle behova sta dar innan jag kunde ursakta mig och ga. Eftersom jag faktiskt kommit for en tvatimmarslektion var det inte som om jag kunde skylla pa att jag hade brattom nagon annanstans. 

   "So basically, that's the music. Now let's start with the dance. Put down your stuff." 

Han holl ut handerna mot mig och sneglade pa mina converse: "that's not good shoes, you've got to get other ones for this."

Jag stod bara och stirrade. 

For jag menar okej, jag forsoker halla mig oppen den har resan, det ar meningen att jag ska prova nya grejer och utmana mig sjalv. Men att dansa merengue med en frammande kille mitt i gymkorridoren framfor alla forbipasserande studenter ar faktiskt lite magstarkt aven for mig. Jag tror inte jag ar riktigt dar annu i min personliga utvekling sa att saga. There's a time and place for everything but this was neither the time nor the place. 

   "Ehehe." sa jag och undrade hur jag skulle ta mig ur knipan utan att sara honom. Jag tyckte redan synd om honom for att ingen hade dykt upp till hans lektion. 

   "Come on." sa han och jag forsokte finkansligt forklara att jag kande mig lite obekvam med att ta min forsta merenguelektion mitt i skolkorridoren och att det kanske var battre om jag kom tillbaka nasta vecka nar han fixat ratt nycklar till klassrummet och det var mer folk dar. 

   "Okay, I understand, I used to be shy too you know, but now I can just dance with anyone anywhere."

   "Haha, yeah, maybe I will too one day... ehehe, not now though. I'll come back next week."

Jag vinkade och drog mig mot utgangen medan jag leende tackade:

   "Thank you, thank you." 

   "Okay, see you next week then."

   "Yeah, definitely."

NOT. 

Jag antar att merengue helt enkelt inte ar for mig. 

 

Eftersom alla jag kanner hade lektion eller helt enkelt inte var pa campus gick jag och satte mig for att lasa laxor pa en stenbank i solen. Frid och frojd och harlig varme. Det vill saga tills jag insag att jag satt mig mitt i skjutradien for en vattenspridare som utan forvarning slogs pa pa full volym och skoljde ner hela mig, min vaska och mina stackars bocker som nu inte langre bara ar gronaktigt slemmiga utan ocksa dyblota med vackert lockiga sidor. 

 

Jag sprang darifran och satte mig i biblioteket. Nu sitter jag har. Om en kvart ska jag ga pa en audition for en skolpjas (jag har aldrig gjort en audition i mitt liv, och fatta hur profesionella alla har ar, de har spelat teater sedan de var tre ar och vet allt om scennarvaro och uttryck och rorelsemonster och rostkontroll och jag... ja, jag vet NADA. Sa jag kanner mig ratt nervos.) Antingen ska jag ga pa den eller annars pa en audition for en kor jag vill ga med i (en jazzkor narmare bestamt, det ar dock bara fyra medlemmar i den just nu sa ribban kanns lite lagre dar om man sager sa. Jag tror jag ar valkommen aven om jag inte kan traffa en ton.)

 

Sa jag sager tack och hej for nu och aterkommer nar tiden racker. 

See ya! 

 

(Tankte forresten satta pa lite musik nyss. For mitt eget nojes skull alltsa. I HORLURAR forstas eftersom jag befinner mig i skolbiblioteket. Satte saledes i horlurarna och tryckte pa play varpa en Cher Lloyd-lat drog igang pa hogsta volym (fraga mig inte varfor den ens kom pa, jag maste ha rakat komma in pa den allmanna spellistan). Det tog tre sekunder innan jag insag att laten INTE spelades i mina horlurar utan pa telefonens hogtalare. Jag hade helt enkelt inte tryckt i horlurarna tillrackligt och nu satt alla i hela biblioteket och stirrade pa mig och min brolande telefon som inte ens spelade nagon cool, djup, mangbottnad lat som belyser mitt stralande intellekt och min goda musikaliska smak utan en freaking CHER LLOYD lat: Tuggummipop 50.0. Jag blev sa paff att jag inte langre kom ihag hur man trycker pa paus. Jag fumlade runt pa knapparna innan jag till sist av en slump hittade ratt och fick tyst pa elandet. Utan att rora en min satte jag i horlurarna ordentligt, tryckte pa play och fortsatte med mitt viktiga skrivande. Inget att ser har. Nej, nej. *visslar*) 

 

Ciao!