Några noteringar på vädret
Mina minnen från förra gången jag besökte San Francisco är att det är en soldränkt och färgstark stad genomsyrad av uppfriskande och stundtals påträngande havsvindar. Under de vårmånader jag spenderade här för två år sedan såg jag inte skymten av varken gråa moln eller den omtalade dimman så även jag lät mig luras av villfarelsen att hela Kalifornien är en varm plats omgärdad av turkosa hav och palmbeklädda stränder. Nu har jag emellertid blivit varse att det är en långtifrån enhetlig beskrivning. Idag är snålblåsten nämligen sådan att jag börjar tycka att det hade varit fullt skäligt att betala 800 kronor för en extra väska till min röda fluffiga dunjacka med luva och vindtätt ytterhölje. Luften här är kallare än i Sverige men vädret växlar snabbt. På bara några ögonblick kan molnen skingras och ersättas av idel värmande solsken och då vi faktiskt befinner oss på förhållandevis sydliga breddgrader gäller det att se upp så man inte blir bränd. Det här rådet ska ni ta från en som oaktat sina egna föresatser helt glömt bort att solen är starkare här än i det nordliga Sverige. För trots att jag jobbat på brännan under de få solglimtar jag stulit mellan jobbdagarna under sommaren har jag efter en långpromenad i SF numera konturerna av mitt linne föralltid fastetsade på överkroppen. Om man till skillnad från mig inte tycker att det är strålande vackert bör man med andra ord använda en tröja eller åtminstone rikligt med solkräm.
Trots brännande sol ska alltså den som åker till San Francisco på sommarsemester med avsikten att glassa på playan i trettiogradig värme dag ut och dag in förbereda sig på bitter besvikelse. San Francisco är inte en varm stad. Man åker inte hit för att man vill njuta av vädret. Ett dopp i det blå kan man kanske våga sig på men det är inte någon vidare behaglig upplevelse och simmar man för långt ut löper man risk att sluta sina dagar som hajföda. (Jag har inte tagit den risken men jag återkommer om jag skulle ha få för mig att göra det).
Nej, till San Francisco åker man inte för vädret. Hit åker man för att uppleva något orörbart, vibrerande och färgsprakande. Ett virrvarr av influenser, kulturer och mänskliga öden. Jag skulle likna det vid en mångkulturell tavla vars otaliga skiftningar och nyanser knappast kan upptäckas ens under det snäva år jag kommer spendera här. Men jag lovar att återkomma med mina fortsatta försök. Så keep posted!
Ciao.
