Anna Lisas leende
I förrgår låg i min inbox det första svaret på tre hela veckors envetna mejlande till möjliga hyresvärdar. Jag är välkommen till Anna Lisa för att titta på ett ”plush room with ocean view” klockan elva dagen efter.
Vem Anna Lisa är har jag föga koll på. Somliga ger oerhört detaljerade och mångfasetterade beskrivningar av sig själva i annonserna medan andra nöjer sig med ett namn och ett telefonnummer. Anna Lisa tillhör den senare kategorin men från vår korta mejlväxling drar jag slutsatsen att hon är en dam i medelåldern som äger ett hus med ett extra rum.
Alltså startar jag min resa mot Richmond i god tid följande morgon. Huset ligger nästan nere vid stranden på 42nd Street precis intill Golden gate parken och på inrådan av killen i vandrarhemmets reception tar jag bussen som snart skramlar iväg längs med Geary Street. Jag tycker att jag tagit till rikligt med tid men varefter bussen rycker framåt med tvärstopp i varenda korsning och vid varenda busshållplats börjar jag inse att det ändå inte är tillräckligt. San Francisco är i likhet med många andra amerikanska städer uppbyggt i ett rutmönster med gator som skär varandra i rätvinkliga koordinatsystem. Gatkorsningarna är många och tätt förekommande och har trafikljus i båda riktningar som i uträknad ordning omväxlande slår om till grönt och rött. Oavsett om du tar dig fram till fots eller till bil så kommer du alltså tvingas stanna ungefär var tionde meter.
Till sist finner jag mig ändå i ett städat bostadsområde intill Golden Gate parkens östra sida.
När jag hittat fram till rätt adress och gått upp för den branta trappan i San Francisco-style öppnas dörren av en ung tjej som hälsar med ett slappt handslag. Är detta Anna Lisa tänker jag? Nej, det är bara Anna Lisas assistent. Anna Lisa själv uppenbarar sig några ögonblick senare i dörröppningen till köket. Hon är iklädd stora shorts, badtofflor och en lila tröja. Håret är uppsatt i en prydlig hästsvans och i ena örat dinglar en stor silverring.
”Hello there and welcome!” säger hon med brummande basröst och det är så långt ifrån vad jag förväntat mig att jag hoppar baklänges och slår huvudet i trappan. Efter några sekunders förvirring har jag lyckats kläcka fram en hälsning och talat om både vad jag heter och var jag kommer ifrån.
Skrattande och gestikulerande tar Anna Lisa med mig på en rundtur genom huset. Hon är pratsam, öppen och överväldigande. Inte alls som jag med andra ord. Jag som bakom den leende munnen försöker bearbeta alla intryck som kastas på mig. Det nervösa fladdret i magen hämmar mig till en begränsad vokabulär bestående av små korkade utrop som: ”Oh." "So beautiful" och "Very nice”.
För det är ett fint hus. Anna Lisa har jobbat som inredningsdesigner i hela livet och allt är rent och snyggt och väluttänkt. Stolt guidar hon runt mig bland växter, statyetter och rökelsebord. Kanske inte den inredning jag skulle ha valt till mitt eget hem men det passar här. Rummet jag skulle hyra har en stor prinsessan-på-ärten-säng, rymliga garderober och utsikt mot havet.
Några andra rumsaspiranter är också där. En av dem är en holländsk tjej som i likhet med mig ska plugga på SFSU. Vi kommer till tals en stund senare och det känns genast mycket bättre när jag inte längre är ensam. Anna Lisa avslutar besöket genom att ta ner oss båda till nedervåningen på gatuplan för att visa husets sista skrymslen.
På nedvägen berättar hon om den ekonomiska krisen som slog hårt mot henne och närapå kostade henne huset. Lyckligtvis har hon gröna fingrar och kom på en liten syssla som försörjde henne genom de värsta åren: I källaren startade Anna Lisa en försklassig haschodling.
Hon blev snabbt känd för att ha det finaste rökat i hela området och affärerna gick strålande. I ett av källarrummen hade hon åttio plantor och i det andra ungefär hundra. Men det är avvecklat nu även om hon gärna själv tar sig en spliff då och då.
Jag nickar och ler och sneglar mot dörren.
Till sist är vi klara och åter ute i solskenet på garageuppfarten. Anna Lisa kindpussas och säger att vi båda är ”perfect fit” för rummet. Hon kommer höra av sig till kvällen med besked för hon har ytterligare några rumssökare som kommer för att titta senare.
Jag tackar och går därifrån med lättnad i stegen.
