Idag har jag varit "ledig".
I verkligheten innebär det att jag tillät mig sova till nio, gick upp, övade repliker till teaterklassen imorgon, jobbade på min lilla film till Social changeklassen på måndag (dvs. valde ut vilka filmklipp jag ska använda mig av och spelade in lite röster till det), åkte till skolan och började klippa ihop filmen (tog självklart hundra år längre än väntat och jag är inte i närheten av färdig så fråga mig inte hur det ska gå tills på måndag), träffade Martha och dog in till stan och shoppade med henne och Hanne som anslöt senare. Vi shoppade inte bara för vårt eget höga nöjes skull utan för att vi behövde en del saker till campingtripen vi ska på imorgon. Yep. Vi ska till Yosemite med IEEC (internationella studentorganisationen, det här är sista gången jag skriver ut det så lägg det på minnet). Alla får varsin hyrbil eller om man har en egen kan man ta den och så drar vi upp. Jag ska köra vår bil (Jippi, jag gillar att köra bil och har inte gjort det sedan i somras, men också, hjälp, jag har aldrig kört i USA och jag är inte van med automatväxlad bil!). Det innebär att jag är ansvarig för att hämta bilen OCH se till att vi hittar (öööh). Biluthyrningen ligger en och en halvtimme kommunalt från där jag bor och jag går i skola imorgon 10-4. Inte helt perfekt, vi kommer komma iväg senare än alla andra. Alltså har jag tagit beslutet att åka och hämta bilen på MORGONEN innan skolan. Klockan är tio över ett på natten nu, jag ska vara i skolan om prick nio timmar och innan dess ska jag hinna åka fram och tillbaka och hämta en bil. You do the math.
Rolig fakta: Jag kom hem runt halv elva från shoppingrundan (vi sprang och runt på en allt-i-alloaffär i tre timmar och rafsade ihop sovsäckar, liggunderlag (i brist på sådana fick vi köpa yogamattor), tjocka strumpor, varma tröjor och andra nödvändigheter för att överleva två nätter och två dagar i naturen.) När jag kommit innanför dörren satte jag mig på sängen och spelade in mig själv när jag dramatiskt läste upp mina repliker med största engagemang och inlevelse (scenen jag blivit tilldelad handlar om en tjej och en kille som gör slut, superfånigt, ni kan ju tänka er hur jag satt och brölade) och sedan spelade jag upp mig själv som en härlig liten ljudbok medan jag packade (jag tänkte att det kanske fastnar lättare om jag HÖR replikerna). Mitt när jag sitter där på golvet i pyjamas och rufsigt hår och min egen bräkande röst på högsta volym på telefonen hör jag nyckeln i låset och in kommer Shelby och hennes coola kompisar trippande. Jag får panik och börjar fumla med telefonen där jag just skriker något i stil med: "fuck that Greg, fuck this shit, you don't know me, you think you know me but you DON'T, OKAY?.... (jag säger ju att det är jordens fjantigaste manus men vår lärare älskar det.) Till sist lyckas jag få tyst ,på eländet och där står Shelby och två überstylade brudar i höga klackar, långt glänsande hår och typ smink upp till öronen. De stirrar på mig där jag sitter i min pyjamas med telefonen i handen.
"Anna, this is BLABLA och BLOBLO." säger Shelby och i huvudet tackar jag henne än en gång för den stora vänligheten att förbereda mig innan hon tar hem vänner.
De larvar omkring ett tag framför spegeln medan jag fortsätter packa mina väskor ("oh my god, do I look weird in this jacket? NO; totally not, you're supercute.Yeah, I really think those shoes are SO cute with your jacket!") Shelbys vänner är den ultimata parodin på amerikanska tjejer förutom att de inte parodiserar.
Till slut klapprar de i alla fall ut genom dörren igen efter att ha kvittrat till mig över köksbänken: Nice to meeet you!
Ja, det var min kväll. Nu måste jag verkligen sova. Aa, jag får panik. Men natti natti då.
