trollresor.blogg.se

Så är då veckan kommen då så gott som alla finals ska betas av. 

Idag hade vi långa krångelmonologer på Voicelektionen. Förvånansvärt många kunde sina förvånansvärt dåligt. Jag satte inte min heller perfekt men är ändå nöjd med prestationen. 

Solen har skinit, jag har lämnat in "writing samples" till en lärare i Creative Writing för jag hoppas få ta hennes klass nästa termin trots att jag inte har läst en fånig grundkurs i engelska som alla amerikanska studenter måste ta under sitt första universitetesår och som jag (uppenbarligen) inte har tagit med tanke på mitt icke-amerikanska ursprung. 

På kvällen hade vi föreställning med "Mediapocalypse". Jag var förvånad över att vi faktiskt hade en liten publik som fnissade här och där men knappast rev ner några gapskratt som Russ, manusförfattaren, antagligen hade förväntat sig att hans sjukt galet roliga humor skulle ha förtjänat.

Och nej, det var inte skådespelarna det var fel på... 

Anyway, allt gick smidigt som en pannkaka tills vi kom till en av de sista scenerna och alla plötsligt satt tysta och stirrade på varandra, Jag undrade vad det var frågan om, varför ingen gjorde något. Efter ytterligare några sekunders obekvämt skruvande på stolarna armbågade min granne mig i sidan och pekade i manus. Jag typ, va? Hon pekade ännu mer energiskt och sedan hörde jag han som spelade huvudrollen: "but we can't leave without saying good bye to Jim Lehrer, where is Jim Lehrer so that we can say good bye to him?" Och DÅ trillade polletten ner.

Det var naturligtvis JAG som helt hade missförstått vilken sida vi var på. Jag trodde vi var på scenen innan men NÄPP det var JAG som var idioten som alla satt och väntade på. Vem är förvånad? 

I ett huj for jag upp, rev åt mig min Jim Lehrer mask och satte igång att spotta repliker så det tog eld i munnen. 

Japp, så kan det gå ibland. Ingen skada skedd, alla verkade glada. 

 

Nu håller jag på att somna, vi repade till 23.20 igår, jag var hemma efter tolv och var tvungen att gå upp tidig.t för att öva på voicemonologen.

 

Good night and Good luck! 

 

 

 

Happ, söndag kväll. Tiden flyger. Kommer inte ihåg särskilt mycket från den här veckan, den har väl varit ungefär som vanligt skulle jag tro. Skola och skola och annat skoj. 

 

 

På tisdagen vaknade vi till en varm och soldisig morgon. Martha och jag hade planerat att hyra cyklar och cykla längs med stränderna till Santa Monica. Eftersom vi sprang på Luke i köket (en annan gäst på varndrarhemmet från Australien) och det visade sig att han hade samma tanke för dagen bestämde vi oss för att helt enkelt göra sällskap.

 

Martha och Luke med cyklarna. Den lila var faktiskt min. De var rätt stora och tunga och hade inga växlar men det behövdes inte för det fanns seriöst INGA backar. 

 

Martha och jag tog en bus tour för att få en överblick över sevärdheterna. Vartän man gick jagade bussförsäljarna en bokstavligen nedför Hollywood Boulevard. Det var alltså inte svårt att få tag på en busstur på en passande tid. Inte för att det egentligen var en "buss" utan snarare en bil utan tak. Med på färden var också två norska killar och två franska tjejer från University of Missippi samt en knäpp kille som pratade för sig själv. Och så förstås den pratglade föraren som började och avslutade varje mening med "you guys." 

Chauffören berättade att han varit kändisfotograf och jobbat med några av de främsta celebriteterna i Hollywood. Jag undrade varför han i så fall körde turistlaster omkring Hollywood, men jag frågade inte.

 

Söndagen inledde vi med en långfrukost på vandrarhemmet och ett trevligt samtal med de andra boende och arbetande där. Det blev så länge att klockan var närmare ett innan vi ens kom iväg och LA har, som tidigare nämnt, inte jordens smidigaste bussförbindelser. Enligt google maps skulle det ta två timmar drygt att åka upp till Hollywood. Med tanke på att bussarna dessutom slutar gå redan klockan tio bestämde vi oss raskt för att övernatta på ett vandrarhem i Hollywood för att få lite extra tid att utforska den legendariska stadsdelen.

 

Martha äter banan i väntan på bussen (förvånande nog var det bara ett bussbyte)

 

Hej hej!

Fröken Anna har återvänt efter sin lilla tripp till L.A över Thanksgivinglovet. Jag har förstås massor med bilder men orkar inte ladda upp alltihop nu så det får bli lite vartefter veckan lider så att säga. Förutsatt att jag har tid. Tid är en bristvara i mitt liv och jag har MYCKET läxor. Men nu kör vi. 

 

I fredags kväll begav sig jag och Martha ut på vägarna mot L.A. Klockan halv tolv gick  bussen. Som vanligt blev det kärvt om tid. Det tog bara en kvart för mig att ta bussen till bussen (haha) men för Martha stackaren var det en längre bit att tråckla sig. Jag stod vid bussen och hoppade och precis halv tolv dök hon upp och äventyret kunde börja.

Mitt i natten (typ tre) stannade bussen vid en Shellmack och man fick gå på toa och köpa snacks. Vi köpte, ja... torkat kött, hahaha, det finns överallt här, jag hade aldrig testat det, det verkar äckligt men man ska ju prova allt så jag gick med på att köpa en påse tillsammans med Martha. En enorm påse som ni ser på bilden.